Alla inlägg av Susanne Berg

Bra bemötande och sekundära vinster

Under det senaste decenniet har Försäkringskassans regelbundna omprövning av rätten till assistansersättning inneburit att allt fler förlorat denna. Den här loggboken är en del av min tidigare blogg och handlar om hur det känns att vänta på ett nyckfullt myndighetsbeslut, och vad ett avslag skulle kunna innebära. Loggboken är från 2013. Mycket har hänt sedan dess. I stort sett allt, till det sämre

Det här inlägget är från 11 juni, 2013

Loggbok över prövning av assistansersättningen #avsnitt 4

Någon vecka efter mitt ”samtal” med sjuksköterskan på Spinaliskliniken har brevet kommit fram; brevet med begäran om en fullständig journalkopia. O från kontoret ringer upp för att fråga om hur mycket av journalen jag vill ha. Allt? Det är nämligen en väldig massa papper det rör sig om och inte alldeles gratis.

”Hundratals sidor”, det är så O beskriver storleken.

Jag har redan passerat fler gränser än den ekonomiska i mitt sökande efter någon slags kontroll över situationen. Jag bestämmer mig relativt fort för att kopiera hela skiten fast inte förrän vi hunnit snacka också om andra saker – som årskontroller. Det är ett samtal av ett annat slag än det jag hade med sköterskan, kanske för att ingen av oss har en position att försvara. Ansvaret för grindvaktsysslorna – detta att agera inkastare – ligger någon annanstans. Kanske det också hjälper att jag känner O sedan länge. Jag har andra förväntningar på och ett annat förtroende för henne. Hon är en del av mitt funkis cosa nostra, även om hon rör sig långt ute i marginalen. Fortsätt läsa Bra bemötande och sekundära vinster

Att medikalisera ett liv

Under det senaste decenniet har Försäkringskassans regelbundna omprövning av rätten till assistansersättning inneburit att allt fler förlorat denna. Den här loggboken är en del av min tidigare blogg och handlar om hur det känns att vänta på ett nyckfullt myndighetsbeslut, och vad ett avslag skulle kunna innebära. Loggboken är från 2013. Mycket har hänt sedan dess. I stort sett allt, till det sämre

Det här inlägget är från 6 juni, 2013

Loggbok över prövning av assistansersättningen #tillbakablick 2

Jag ramlade av hästen 1982 och föll rakt ner i en annan verklighet. En alternativ värld styrd av andra värderingar, begränsad av negativa förväntningar och med en kontinuerlig fokus på det som är nedsatt, det som inte fungerar. Själv kände jag mig mest förvirrad av en omgivning som bara betedde sig konstigt. Det tog lång tid för mig innan jag förstod att de flesta faktiskt sörjde mig som om jag hade dött.

Deras sorg stod helt i konflikt med hur jag upplevde det hela. Jag mindes fallet, hur huvudet slog i sågspånet och en sorts elektriskt stöt gick genom kroppen. Och starkast mindes jag hur synfältet började förminskas; hur mörkret kröp in från sidorna och hotade själv livet. Jag tror jag vrålade ”Nej!” men det kanske bara var ett skrik inom mig. I en och samma sekund förstod jag vad som skett (mindes till och med bilden från teveprogrammet om ryggmärgsskador) och insåg att jag kanske skulle dö. Så jag vrålade. Inte för min krossade halskota, utan för att jag inte var färdig med livet. Jag ville ha mer! Mycket mer! Fortsätt läsa Att medikalisera ett liv

Ägd av ryggmärgsvården

Under det senaste decenniet har Försäkringskassans regelbundna omprövning av rätten till assistansersättning inneburit att allt fler förlorat denna. Den här loggboken är en del av min tidigare blogg och handlar om hur det känns att vänta på ett nyckfullt myndighetsbeslut, och vad ett avslag skulle kunna innebära. Loggboken är från 2013. Mycket har hänt sedan dess. I stort sett allt, till det sämre

Det här inlägget är från 3 juni, 2013

Loggbok över prövning av assistansersättningen #avsnitt 3

Jag rasslar ut på trottoaren efter akupunkturen med ungefär tolv minuter kvar på telefontiden till Spinalisklinikens sjuksköterskor. Läkartid! Boka tid för läkarbesök! Jag behöver läkarintyg inför prövningen av min assistansersättning!

Sjuksköterskor tycks i dagens vårdsystem allt mer fungera som grindvakter. De förmedlar begränsningar. En del av dem passar också på att uppfostra oss patienter. Det är i alla fall så jag upplever det. Problemen börjar nästan omedelbart. Jag vill nämligen träffa en läkare som jag träffat förut. Fortsätt läsa Ägd av ryggmärgsvården

Njutningen i att gå och handla

Under det senaste decenniet har Försäkringskassans regelbundna omprövning av rätten till assistansersättning inneburit att allt fler förlorat denna. Den här loggboken är en del av min tidigare blogg och handlar om hur det känns att vänta på ett nyckfullt myndighetsbeslut, och vad ett avslag skulle kunna innebära. Loggboken är från 2013. Mycket har hänt sedan dess. I stort sett allt, till det sämre

Det här inlägget är från 24 maj, 2013

Loggbok över prövning av assistansersättningen #tillbakablick 1

Jag sover dåligt och vaknar på skithumör; spelar i princip offer under hela frukosten och ondgör mig mer än vanligt över idioterna i Lyxfällan. M jobbar i vanliga fall mellan åtta och tolv på vardagsmorgnar men i dag har hon gått med på att jobba till klockan ett. Jag ska iväg till universitetsbiblioteket för att jaga en antologi är det tänkt. Det är inläsning för ett jobb. Nu vill jag inte!

Bestämmer mig istället för att använda mina assistanstimmar till något av det som boendeservicen berövade mig under det där dryga decenniet. Jag bestämmer mig för att gå och handla mat!

Kanske dröjer sig nattens tankesnurror kvar i alla fall. För jag kan inte låta bli att tänka på hur det var då. På den tiden då jag bodde på ”Ingemar”; och hur det kom sig att jag hamnade där. Fortsätt läsa Njutningen i att gå och handla

Brev från Instansen

Under det senaste decenniet har Försäkringskassans regelbundna omprövning av rätten till assistansersättning inneburit att allt fler förlorat denna. Den här loggboken är en del av min tidigare blogg och handlar om hur det känns att vänta på ett nyckfullt myndighetsbeslut, och vad ett avslag skulle kunna innebära.

Det här inlägget är från 21 maj, 2013

Loggbok över prövning av assistansersättningen #avsnitt 2

Brevet från Försäkringskassan ligger på golvet innanför loftgångsdörren när jag kommer hem från jobbet. Det ligger halvvägs dolt under ett sådant där kort tjockt kuvert som onekligen signalerar reklam av något slag. Försäkringskassebrev signalerar inte reklam. De anländer i vita fönsterkuvert, storlek A5. Instanskuvert kallar Rödluvans matte sådana brev. De som alltid ska öppnas bara på morgonen om man vill sova bättre.

”Det kanske är från någon annan; någon trevligare myndighet som kronofogden eller så”, muttrar jag surt för mig själv.

”Ny bedömning av din assistansersättning”

Orden skriker från pappret och jag fastnar på just ”ny” för så är det nuförtiden. Jag rasade av hästen i början av 1982 och fick en komplett ryggmärgsskada som inte precis läkt ut under de tre senaste decennierna. Under drygt tio år existerade jag med hjälp av boendeservice. Därefter fick jag personlig assistans och livet förändrades. Men nu gäller inte längre omprövning vartannat år. Varje prövning är ny.

Det enda som har hänt mig rent kroppsligt under de senaste decennierna är att jag blivit allt skröpligare. Kroppen är helt enkelt ett av livets alla förbrukningsmaterial. Mentalt, socialt och politiskt kan vi kanske förbli unga men det bryr sig knappast Försäkringskassan om. Fortsätt läsa Brev från Instansen