Under det senaste decenniet har Försäkringskassans regelbundna omprövning av rätten till assistansersättning inneburit att allt fler förlorat denna. Den här loggboken är en del av min tidigare blogg och handlar om hur det känns att vänta på ett nyckfullt myndighetsbeslut, och vad ett avslag skulle kunna innebära. Loggboken är från 2013. Mycket har hänt sedan dess. I stort sett allt, till det sämre
Det här inlägget är från 11 juni, 2013
Loggbok över prövning av assistansersättningen #avsnitt 4
Någon vecka efter mitt ”samtal” med sjuksköterskan på Spinaliskliniken har brevet kommit fram; brevet med begäran om en fullständig journalkopia. O från kontoret ringer upp för att fråga om hur mycket av journalen jag vill ha. Allt? Det är nämligen en väldig massa papper det rör sig om och inte alldeles gratis.
”Hundratals sidor”, det är så O beskriver storleken.
Jag har redan passerat fler gränser än den ekonomiska i mitt sökande efter någon slags kontroll över situationen. Jag bestämmer mig relativt fort för att kopiera hela skiten fast inte förrän vi hunnit snacka också om andra saker – som årskontroller. Det är ett samtal av ett annat slag än det jag hade med sköterskan, kanske för att ingen av oss har en position att försvara. Ansvaret för grindvaktsysslorna – detta att agera inkastare – ligger någon annanstans. Kanske det också hjälper att jag känner O sedan länge. Jag har andra förväntningar på och ett annat förtroende för henne. Hon är en del av mitt funkis cosa nostra, även om hon rör sig långt ute i marginalen. Fortsätt läsa Bra bemötande och sekundära vinster