Alla inlägg av Susanne Berg

Ur gårdagens arkiv

Funktionsnedsättning en sorteringsmekanism

Lämna en kommentar
Den här texten publicerades 21 juni 2012 i SHT, Svensk HandikappTidskrift. Den handlar om diagnosticering och kategorisering, om terminologi eller bara ordval och rätten till självdefiniering. Den är ack så aktuell fortfarande, Originalet finns här.

Själv brukar jag kalla mig funkis fast du kan säga Susanne.

Vi lever i diagnosernas tidevarv. Du behöver en diagnos för att få tillgång till de flesta välfärdstjänster du klarar dig dåligt utan. Alltmer behöver du också en diagnos för att få tillgång till andra saker på ett sätt som gör dem användbara för dig – du vet saker som skola och arbete. Du diagnosticeras och ännu en expert får anställning, lön och karriär. Och det vore väl okej om det handlade om sjukvård istället för hela livet.

Jag vill påstå att diagnoserna är den minsta gemensamma nämnaren bakom etiketten funktionsnedsättning. På ett personligt plan finns nämligen inget egentligt gemensamt innehåll. Det är bara så att samhället behöver en etikett, en sorteringsavi för att avskilja oss som inte är tillräckligt funktionsuppsatta från dem som anses funktionellt neutrala. Det är vi som är funktionsnedsatta och behöver diagnosticeras för att få delta i samhällsgemenskapen. Hänger du med?

Vi kan kanske säga att funktionsnedsättning är namnet på en sorteringsmekanism. Fortsätt läsa Funktionsnedsättning en sorteringsmekanism →

Nedmonteringen av assistansen, Politik och ideologi

Anmäla brott mot artikel 19?

Lämna en kommentar
Den här texten handlar om rättigheten i funktionsrättskonventionens artikel 19, principerna om progressivt förverkligande och icke-regression, samt hur en stat som Sverige kan bli föremål för särskild granskning av funktionsrättskommittén. Det är inte en anmälan. Det är ett diskussionsunderlag med begränsade exempel.

Nya politiken hotar mänskliga rättigheter, löd rubriken på Aftonbladets ledarsida. Ja, bryter politiken kring assistans och LSS mot de mänskliga rättigheterna för oss funkisar. Det är en bra fråga, inte minst för att den går att få besvarad. Så här kan det gå till.

Låt oss för enkelhetens skull inte ifrågasätta att den förda politiken faktiskt tar ifrån personer med funktionsnedsättningar en rätt till assistans via socialförsäkringssystemet som de tidigare haft. Vi kan konstatera att antalet berättigade till assistansersättning i januari i år var nere på 2007 års nivå. Sedan oktober 2015 då finansminister Magdalena Andersson satte kostnaderna för assistansen och sjukförsäkringen mot flyktingmottagande har 1376 personer förlorat sin rätt till assistansersättning (cirka 8 % av de som finansministern pratade om). Om det ändå är någon som är tveksam om hur det står till kan ni prenumerera på den är bloggen. Det kommer fler inlägg.

Kan det innebära att Sverige bryter mot internationella överenskommelser? Och vad är bästa sättet att få det prövat i så fall?

Den personliga assistansen i internationell rätt

Fortsätt läsa Anmäla brott mot artikel 19? →

Politik och ideologi

En särskild sorts feminism

2 kommentarer
Den här texten handlar om den kamp för jämställdhet som inte kan förlika sig med funkisars rätt till jämlikhet. Den feminism som ser funkisar som vårdobjekt utan kön och rätt till medborgarskap. Jag ser hur dess representanter tar allt mer plats i den allmänna debatten om personlig assistans,och det gör mig allt mer illa. Vi som lever i tyngden av olika maktordningar borde inte ägna oss åt att förtrycka varandra.

Jag har nog alltid varit feminist. Ja, även innan jag förstod vad det var och använde ordet, var jag feminist. Att vara feminist utan att veta vad det handlar om är förmodligen ett tecken på privilegium. Klassresan stod mina föräldrar för. Jag var vit, medelklass och normat, det vill säga stack inte av från samhällets normer om funktionalitet. Jag gick i söndagsskola på söndagen och drack mellanöl i diket bakom Huskvarna Folkets Park på lördagen. En alltigenom normal, lätt privilegierad men aningslös feminist.

Sedan föll jag av hästen, blev fÖörlaaamad som kompisens dotter uttryckte det, och tappade mitt normatprivilegium. Det är lätt hänt och kan vara gjort på en pisskvart, om ni undrar hur det går till. Det var ett uppvaknande!

Jag var dock fortfarande feminist, och så småningom allt mindre aningslös när det gällde både köns- och funktionsmaktsordningen Och kanske var det de där medfödda privilegierna som gjorde att jag trodde det fanns en solidarisk kärna. Att vi som befann oss någonstans längre ner i de olika maktordningarna hade ett ansvar att bekämpa dem tillsammans. Ja, eller i vart fall borde vi inte förtrycka varandra.

Fortsätt läsa En särskild sorts feminism →

Nedmonteringen av assistansen, Politik och ideologi

Killgissa fusk i repris

1 kommentar
Den här texten handlar om de spekulationer kring assistansfusk som följt reformen sedan början av 2000-talet. Den handlar också om en del av Socialdepartmentets senaste alster i ämnet assistans: Stig Svenssons rapport ”Personlig assistans – Analys av en kvasimarknad och dess brottslighet”.

Halt i utförsbacken

Det snackas assistansfusk igen. Det är i och för sig inget nytt. Det har snackats fusk länge. Inte riktigt så länge som det gapats om kostnader, men nästan. Assistansreformen hann bara bli ett drygt år innan den första utredningen tillsattes 1995. Socialdemokraterna hade återtagit makten i valet 1994, och assistansen kostade mer än beräknat. För mycket.

Jag var en av dem som delade flygblad utanför finansen den vintern (se bilden ovan). Jag stod också och skrek utanför socialförsäkringsminister Ingela Thaléns fönster när funkisrörelsen demonstrerade. Vi protesterade mot den slakt av reformen som föreslogs i utredningen – Kostnader för den statliga assistansersättningen (SOU 1995:126). Det var min  första demonstration. Det kändes  pinsamt men ändå värt det. Sedan fick utredaren Kerstin Wigzell bli överdirektör vid Riksförsäkringsverket, och vi assistansanvändare fick bli bedömda efter grundläggande behov. Vi skrek och protesterade, och levde med resultatet.

Assistansreformen fortsatte att ifrågasättas men det kändes ändå ganska lugnt det första decenniet. Efter det, ersattes prat om rättigheter och ”århundradets handikappreform” med allt mer upprörda uttalanden om kostnader och fusk, och oron kröp närmare. Återkommande i diskussionen var frågan om hur stort fusket var.

Expertmetoden eller att killgissa miljarder

2005 tillsattes delegationen för åtgärder mot felaktiga utbetalningar från trygghetssystemen. FUT-delagationens uppdrag var att hitta samverkansformer och åtgärder för att förhindra felaktiga utbetalning inom samtliga trygghetssystem. Och så skulle de mäta hur mycket det fuskades.

Den politiska viljan att försvara assistansen försvann rätt omedelbart. Med FUT-delegationen urartade också utredningsväsendet. Det handlade om den metod som valdes för analysen, och hur den användes. Den så kallade expertmetoden har kritiserats av såväl Riksrevisionen som Brottsförebyggande Rådet. Fortsätt läsa Killgissa fusk i repris →

Artikel 19 Funktionsrättskonventionen, Independent Living

Artikel 19 bort från institutionerna

1 kommentar
Avsnitt #1 i en serie av texter om den svenska staten och artikel 19 ICRPD – rätten till ett självbestämt liv och att leva tillsammans med andra i samhällsgemenskap.

Den svenska staten och funktionsrättskonventionen

Den 14 januari 2009 trädde Förenta Nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, ICRPD ikraft i Sverige (nedan kallad funktionsrättskonventionen). Det var resultatet av en två år lång process. Regeringen undertecknade först texten. Därefter undersöktes om den svenska staten uppfyllde konventionskraven, och regeringen konstaterade att de var uppfyllda väl nog för att svenska staten skulle förbinda sig att ratificera konventionen. Jag skriver ”väl nog”. Det rådde knappast  någon tvekan om att regeringen snarare såg konventionen som något att sträva efter än som det internationella rättsdokument den faktiskt är. Regeringen konstaterade nämligen i propositionen:

att Sverige har kommit långt och att konventionens målsättningar ligger i linje med den nationella politiken på området som kommer till uttryck i handlingsplaner, riktlinjer och gällande lagstiftning. Något hinder mot att godkänna konventionen föreligger därför inte. (prop. 2008/09:28 s. 12)

Sedan röstade riksdagen i mitten av november 2008 ja till att godkänna regeringens  förslag. Och strax efter började funktionsrättskonventionens krav gälla i Sverige. Fortsätt läsa Artikel 19 bort från institutionerna →