Etikettarkiv: assistansersättning

Anmäla brott mot artikel 19?

Den här texten handlar om rättigheten i funktionsrättskonventionens artikel 19, principerna om progressivt förverkligande och icke-regression, samt hur en stat som Sverige kan bli föremål för särskild granskning av funktionsrättskommittén. Det är inte en anmälan. Det är ett diskussionsunderlag med begränsade exempel.

Nya politiken hotar mänskliga rättigheter, löd rubriken på Aftonbladets ledarsida. Ja, bryter politiken kring assistans och LSS mot de mänskliga rättigheterna för oss funkisar. Det är en bra fråga, inte minst för att den går att få besvarad. Så här kan det gå till.

Låt oss för enkelhetens skull inte ifrågasätta att den förda politiken faktiskt tar ifrån personer med funktionsnedsättningar en rätt till assistans via socialförsäkringssystemet som de tidigare haft. Vi kan konstatera att antalet berättigade till assistansersättning i januari i år var nere på 2007 års nivå. Sedan oktober 2015 då finansminister Magdalena Andersson satte kostnaderna för assistansen och sjukförsäkringen mot flyktingmottagande har 1376 personer förlorat sin rätt till assistansersättning (cirka 8 % av de som finansministern pratade om). Om det ändå är någon som är tveksam om hur det står till kan ni prenumerera på den är bloggen. Det kommer fler inlägg.

Kan det innebära att Sverige bryter mot internationella överenskommelser? Och vad är bästa sättet att få det prövat i så fall?

Den personliga assistansen i internationell rätt

Fortsätt läsa Anmäla brott mot artikel 19?

Killgissa fusk i repris

Den här texten handlar om de spekulationer kring assistansfusk som följt reformen sedan början av 2000-talet. Den handlar också om en del av Socialdepartmentets senaste alster i ämnet assistans: Stig Svenssons rapport ”Personlig assistans – Analys av en kvasimarknad och dess brottslighet”.

Halt i utförsbacken

Det snackas assistansfusk igen. Det är i och för sig inget nytt. Det har snackats fusk länge. Inte riktigt så länge som det gapats om kostnader, men nästan. Assistansreformen hann bara bli ett drygt år innan den första utredningen tillsattes 1995. Socialdemokraterna hade återtagit makten i valet 1994, och assistansen kostade mer än beräknat. För mycket.

Jag var en av dem som delade flygblad utanför finansen den vintern (se bilden ovan). Jag stod också och skrek utanför socialförsäkringsminister Ingela Thaléns fönster när funkisrörelsen demonstrerade. Vi protesterade mot den slakt av reformen som föreslogs i utredningen – Kostnader för den statliga assistansersättningen (SOU 1995:126). Det var min  första demonstration. Det kändes  pinsamt men ändå värt det. Sedan fick utredaren Kerstin Wigzell bli överdirektör vid Riksförsäkringsverket, och vi assistansanvändare fick bli bedömda efter grundläggande behov. Vi skrek och protesterade, och levde med resultatet.

Assistansreformen fortsatte att ifrågasättas men det kändes ändå ganska lugnt det första decenniet. Efter det, ersattes prat om rättigheter och ”århundradets handikappreform” med allt mer upprörda uttalanden om kostnader och fusk, och oron kröp närmare. Återkommande i diskussionen var frågan om hur stort fusket var.

Expertmetoden eller att killgissa miljarder

2005 tillsattes delegationen för åtgärder mot felaktiga utbetalningar från trygghetssystemen. FUT-delagationens uppdrag var att hitta samverkansformer och åtgärder för att förhindra felaktiga utbetalning inom samtliga trygghetssystem. Och så skulle de mäta hur mycket det fuskades.

Den politiska viljan att försvara assistansen försvann rätt omedelbart. Med FUT-delegationen urartade också utredningsväsendet. Det handlade om den metod som valdes för analysen, och hur den användes. Den så kallade expertmetoden har kritiserats av såväl Riksrevisionen som Brottsförebyggande Rådet. Fortsätt läsa Killgissa fusk i repris

Överutnyttjande – fortfarande budskap och orsak till nedskärningar

I december 2015 hade drygt 16 100 personer assistansersättning genom socialförsäkringssystemet. Knappt två år senare var antalet mindre än 15 000.

Den individuella rättighetslagstiftningen, LSS reglerar vem som har rätt till personlig assistans och assistansersättning. Förvaltningsmyndigheter som Försäkringskassan ska följa lagstiftningen och dess förarbeten. De ska inte bedriva rättsutveckling för att ändra innehållet i rättigheten. Trots det fick Försäkringskassan i regleringsbrevet för 2016 i uppdrag att ”bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen”.

Regleringsbrev för Försäkringskassan 2016

Jag vill påstå att det är en mindre rättsskandal. Det enda Försäkringskassan kan göra för att genomföra sitt uppdrag är ju att begränsa tillgången till själva rättigheten. En begränsning som kräver att myndigheten driver på rättsutvecklingen så allt färre nyansökningar beviljas, och allt fler personer som redan har assistansersättning förlorar denna. Det här inlägget ska dock inte handla om det utan om det ideologiska budskap som försvarar att det sker.  Fortsätt läsa Överutnyttjande – fortfarande budskap och orsak till nedskärningar