Den här texten handlar om de spekulationer kring assistansfusk som följt reformen sedan början av 2000-talet. Den handlar också om en del av Socialdepartmentets senaste alster i ämnet assistans: Stig Svenssons rapport ”Personlig assistans – Analys av en kvasimarknad och dess brottslighet”.

Halt i utförsbacken

Det snackas assistansfusk igen. Det är i och för sig inget nytt. Det har snackats fusk länge. Inte riktigt så länge som det gapats om kostnader, men nästan. Assistansreformen hann bara bli ett drygt år innan den första utredningen tillsattes 1995. Socialdemokraterna hade återtagit makten i valet 1994, och assistansen kostade mer än beräknat. För mycket.

Jag var en av dem som delade flygblad utanför finansen den vintern (se bilden ovan). Jag stod också och skrek utanför socialförsäkringsminister Ingela Thaléns fönster när funkisrörelsen demonstrerade. Vi protesterade mot den slakt av reformen som föreslogs i utredningen – Kostnader för den statliga assistansersättningen (SOU 1995:126). Det var min  första demonstration. Det kändes  pinsamt men ändå värt det. Sedan fick utredaren Kerstin Wigzell bli överdirektör vid Riksförsäkringsverket, och vi assistansanvändare fick bli bedömda efter grundläggande behov. Vi skrek och protesterade, och levde med resultatet.

Assistansreformen fortsatte att ifrågasättas men det kändes ändå ganska lugnt det första decenniet. Efter det, ersattes prat om rättigheter och ”århundradets handikappreform” med allt mer upprörda uttalanden om kostnader och fusk, och oron kröp närmare. Återkommande i diskussionen var frågan om hur stort fusket var.

Expertmetoden eller att killgissa miljarder

2005 tillsattes delegationen för åtgärder mot felaktiga utbetalningar från trygghetssystemen. FUT-delagationens uppdrag var att hitta samverkansformer och åtgärder för att förhindra felaktiga utbetalning inom samtliga trygghetssystem. Och så skulle de mäta hur mycket det fuskades.

Den politiska viljan att försvara assistansen försvann rätt omedelbart. Med FUT-delegationen urartade också utredningsväsendet. Det handlade om den metod som valdes för analysen, och hur den användes. Den så kallade expertmetoden har kritiserats av såväl Riksrevisionen som Brottsförebyggande Rådet. Fortsätt läsa Killgissa fusk i repris →