Den här texten handlar om rättigheten i funktionsrättskonventionens artikel 19, principerna om progressivt förverkligande och icke-regression, samt hur en stat som Sverige kan bli föremål för särskild granskning av funktionsrättskommittén. Det är inte en anmälan. Det är ett diskussionsunderlag med begränsade exempel.
Nya politiken hotar mänskliga rättigheter, löd rubriken på Aftonbladets ledarsida. Ja, bryter politiken kring assistans och LSS mot de mänskliga rättigheterna för oss funkisar. Det är en bra fråga, inte minst för att den går att få besvarad. Så här kan det gå till.
Låt oss för enkelhetens skull inte ifrågasätta att den förda politiken faktiskt tar ifrån personer med funktionsnedsättningar en rätt till assistans via socialförsäkringssystemet som de tidigare haft. Vi kan konstatera att antalet berättigade till assistansersättning i januari i år var nere på 2007 års nivå. Sedan oktober 2015 då finansminister Magdalena Andersson satte kostnaderna för assistansen och sjukförsäkringen mot flyktingmottagande har 1376 personer förlorat sin rätt till assistansersättning (cirka 8 % av de som finansministern pratade om). Om det ändå är någon som är tveksam om hur det står till kan ni prenumerera på den är bloggen. Det kommer fler inlägg.
Kan det innebära att Sverige bryter mot internationella överenskommelser? Och vad är bästa sättet att få det prövat i så fall?
Avsnitt #1 i en serie av texter om den svenska staten och artikel 19 ICRPD – rätten till ett självbestämt liv och att leva tillsammans med andra i samhällsgemenskap.
Den svenska staten och funktionsrättskonventionen
Den 14 januari 2009 trädde Förenta Nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, ICRPD ikraft i Sverige (nedan kallad funktionsrättskonventionen). Det var resultatet av en två år lång process. Regeringen undertecknade först texten. Därefter undersöktes om den svenska staten uppfyllde konventionskraven, och regeringen konstaterade att de var uppfyllda väl nog för att svenska staten skulle förbinda sig att ratificera konventionen. Jag skriver ”väl nog”. Det rådde knappast någon tvekan om att regeringen snarare såg konventionen som något att sträva efter än som det internationella rättsdokument den faktiskt är. Regeringen konstaterade nämligen i propositionen:
att Sverige har kommit långt och att konventionens målsättningar ligger i linje med den nationella politiken på området som kommer till uttryck i handlingsplaner, riktlinjer och gällande lagstiftning. Något hinder mot att godkänna konventionen föreligger därför inte. (prop. 2008/09:28 s. 12)
Sedan röstade riksdagen i mitten av november 2008 ja till att godkänna regeringens förslag. Och strax efter började funktionsrättskonventionens krav gälla i Sverige. Fortsätt läsa Artikel 19 bort från institutionerna→
Susannes hörna 