I december 2015 hade drygt 16 100 personer assistansersättning genom socialförsäkringssystemet. Knappt två år senare var antalet mindre än 15 000.
Den individuella rättighetslagstiftningen, LSS reglerar vem som har rätt till personlig assistans och assistansersättning. Förvaltningsmyndigheter som Försäkringskassan ska följa lagstiftningen och dess förarbeten. De ska inte bedriva rättsutveckling för att ändra innehållet i rättigheten. Trots det fick Försäkringskassan i regleringsbrevet för 2016 i uppdrag att ”bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen”.
Jag vill påstå att det är en mindre rättsskandal. Det enda Försäkringskassan kan göra för att genomföra sitt uppdrag är ju att begränsa tillgången till själva rättigheten. En begränsning som kräver att myndigheten driver på rättsutvecklingen så allt färre nyansökningar beviljas, och allt fler personer som redan har assistansersättning förlorar denna. Det här inlägget ska dock inte handla om det utan om det ideologiska budskap som försvarar att det sker. Fortsätt läsa Överutnyttjande – fortfarande budskap och orsak till nedskärningar→
Inlägg på SMER, Statens Medicinsk-Etiska Råds seminarium ”Samhälle och identitet”.
Den här texten är en föreläsning som hölls 5 december 2003
Det här är inte en predikan, även om det kan låta så. Det är en fundering. Det kan vara svårt nog att vara människa utan att behöva leta efter sanningen med stort S.
Vem är normal egentligen? På de gamla kända anatomiplanscherna ser jag den manliga kroppen avklädd sin hud och sitt könsorgan; manlig endast i utformningen av muskulaturen och avsaknaden av bröst men ändå så ytterligt representativ för det normala. Avvikelsen kvinna skymtar jag ibland i modeller av reproduktiva organ och tecknade bilder där livmoder och äggledare likt ett träd breder ut sig i bäckenet.
Den lokala gratistidningen fick mig att haja till häromdagen. Den låg dubbelvikt på köksbordet. På den vikta framsidan syntes en bild av ett flerhjuligt fordon och nederkanten av något slags regnplagg. Under bilden fanns en rubrik: Här skjutsar hon sin chef.
”Åh, äntligen en artikel om personlig assistans som förstår grejen”, tänkte jag.
Ja, det kanske inte är så ofta mina assistenter kallar mig chefen. Men både de och jag är medvetna om att det är mitt ansvar att arbetsleda. Det är ju bara då jag får assistans med det jag behöver på det sätt jag behöver. Fortsätt läsa Normalitet från en annan vinkel→
God Jul, Gott Nytt År, och Välkommen till min nya hemsida! Än så länge är innehållet begränsat men häng med så fyller jag på allt efter tiden går.
I menyn till vänster kan du hämta blogginlägg efter kategorier. Det finns inte inlägg i alla kategorier ännu, men du kan se hur jag har tänkt mig det hela. I ”Gårdagens arkiv” kommer jag lägga upp allt fler ”gamla” texter. Just nu finns bara loggboken kring min senaste omprövning av assistansersättningen. Vill du läsa alla texterna kring detta så klicka på underkategorin ”prövning av assistansersättningen”. Högst upp i arkivtexterna finns information om när de ursprungligen publicerades.
Du kan se de senast publicerade inläggen tillsammans med poster från mitt twitter- och instagramkonto i sidopanelen. Till höger finns ett etikettmoln om du vill hämta blogginlägg kring ett visst tema.
Är du intresserad av mig, mitt arbete och annat kan du läsa mer på sidorna i toppmenyn. Min plan är att fylla på mer innehåll här också så småningom.
Under det senaste decenniet har Försäkringskassans regelbundna omprövning av rätten till assistansersättning inneburit att allt fler förlorat denna. Den här loggboken är en del av min tidigare blogg och handlar om hur det känns att vänta på ett nyckfullt myndighetsbeslut, och vad ett avslag skulle kunna innebära. Loggboken är från 2013. Mycket har hänt sedan dess. I stort sett allt, till det sämre
Det här inlägget är från 11 november, 2013
Loggbok över prövning av assistansersättningen #avslut och tillbakablick #3
Ännu ett brev singlade in genom loftdörrens brevlåda. Ännu ett kuvert med försäkringskassans gröna logga revs upp – och denna gång var det beskedet jag väntat på. Ja, jag tillhörde dem som klarade mig genom nyckelhålet. Jag fick behålla assistansersättning för de timmar som möjliggör ett aktivt liv, ett engagerat medborgarskap.
Någonstans känner jag att jag borde vara tacksam, eller åtminstone andas ut. Istället brusade den energi som legat sovande in som en tidvattenvåg i mitt medvetande. En svallvåg av ren och skär, rosenrasande ilska är det jag känner.
Jag fick medborgarskapet tillbaka! Och nu – nu ska jag använda det! Jag vet nämligen vad det betyder att inte ha tillgång till det. Fortsätt läsa Medborgarskap är ….→
Susannes hörna 