Ett vykort med bild på en hög sjukhusliknande byggnad. Text vid botten av fotot "Göteborg Vanföreanstalten Klinikbyggnaden"

Ingen har farit illa …

Jag började skriva det här blogginlägget för cirka fyra dagar sedan. Det var när jag läste om personalen på det kommunala äldreboendet i Tranås. Att de drogat de boende i sängs redan vid femtiden på eftermiddagen. Att det pågått under flera år. Du känner säkert inte igen det jag beskriver. Nyheterna beskrev det nämligen som att pensionärerna fått medicin vid fel tid, ett brott mot rutinerna helt enkelt. ”Däremot ska ingen person skadats fysiskt”.

Jag började skriva det här blogginlägget därför att nyheten från Tranås fick mig att minnas nyheten från Krokom i november förra året . Där hade LSS-boendets  kvällspersonal tagit för vana att gå hem tidigt – också vid femtiden. Men först tvingade de förstås de som bodde där i säng. De timvikarier som till slut kontaktade facket berättade också att de fått lära sig att ” jaga in vårdtagare på rummet så att personalen fick vara i fred ”. Kommunen hade fått reda på missförhållanderna redan i maj.  

När nyheten spred sig i slutet av november valde kommunen att informera på sin hemsida att ”Fusk med arbetstid” hade skett vid en av kommunens verksamheter. Men efter att ha haft tuffa samtal med ett tjugotal personal hade de nu ”valt att blicka framåt i stället för att lägga tid och kraft på att försöka kartlägga detaljer”.

Jag konstaterar att det verkar vara en populär strategi att titta åt ett annat håll. När personalen på en gruppbostad på Norra Hisingen några år tidigare ägnade sig åt kränkningar, tvång och straff blev resultatet också ”en omstart” och områdeschefen betonade att ”ingen av de anställda har gjort ett dåligt jobb”. Han betonade också att ingen hade farit illa av de sex personer för vilka gruppbostaden var hem.

Och så här fortsätter det, om och om igen. När en lokalreporter för SVT Nyheter Örebro tänker tillbaka på nyhetsåret 2017 är det skräckväldet på flera gruppbostäder i Karlskoga han minns. På frågan varför detta är det starkaste nyhetsminnet svarar han:

– Därför att det handlade om ett hänsynslöst maktmissbruk. Det var skrämmande att se hur delar av personalen, som egentligen ska se till att de här personerna kan leva värdiga och självständiga liv, istället har använt sin position till att förtrycka dem.

Och just så är det! Institutioner – oavsett om de är byggda för sex eller femtio personer – kännetecknas av maktutövning och underordning.  Handikapputredningen undersökte hur personer med omfattande funktionsnedsättningar levde i slutet av 1980-talet. Här är undersökningens slutsats om grupp- och serviceboenden av olika slag:

[D]en vanmakt och den maktlöshet våra intervjupersoner ger uttryck för bär alla de kännetecken som vi kan förvänta oss i en sådan organisation; rutinmässiga avgränsningar av arbetsuppgifter, en arbetsorganisation som bygger på utbytbarhet av personal, klagomål som bemöts med hänvisning till regelsystemet, svårigheter att veta vem som bestämmer och hos vem man skall klaga. (SOU 1990:19 p.371) 

Det spelar liksom ingen roll hur många om- och nystarter som görs om maktstrukturen behålls. Det finns inga utbildningar i världen som kan fixa attityden hos en personalgrupp som tillåts jaga in boende på rummen utan konsekvenser. Det behöver inte ens en gång handla om dåliga värderingar, taskiga attityder eller allmän lathet och slarv. Med maktstrukturen kommer missförhållanden. Och med missförhållanden kommer undanflykter.

Det är ju inte sant att ingen farit illa. När du drogas eller jagas till sängs i mer än halva dygnet – far du illa. När du lever i skräckvälde, blir tvångsduschad eller tvångsmedicinerad – far du illa. När någon använder sin makt för att begränsa ditt liv – far du illa.

Och när någon slutade att bry sig om rutiner, kanske för att det gått bra så ofta förut, kanske bara för den här gången, kanske bara för en liten stund – så dog någon.

När det som inte får hända händer, när tragedin är här, då är det för sent att göra omstarter, då hjälper det inte med omskrivningar. Det krävs något annat. När handikapputredningen hade visat hur miserabelt personer med omfattande funktionsnedsättningar levde – då fick vi LSS och personlig assistans. Nu går utvecklingen bakåt. Vi bygger institutioner igen. Folk kommer fara illa!

2 reaktioner till “Ingen har farit illa …”

  1. Det är så hemskt när sådant här händer. Jag har arbetat en hel del inom åldringsvården och kan bara säga att de hem och inrättningar jag jobbat på alltid värna om våra gäster.
    Jag känner, och jag tror jag kan tala för samtliga av mina arbetskamrater som varjedag går till jobbet och utför ett fantastiskt jobb, mig kränkt och ledsen, kränkt av de rötägg till kollegor som behandlar våra gäster illa, kränkt av arbetsgivare som låter detta fort gå, ledsen för våra gäster och deras anhöriga som fått utstå så mycket lidande och ledsen
    över att de arbeten, som andra personer med bättre människosyn kunde haft, fortfarande är bemannade av dessa rötägg till kolor.
    Det är också sorgligt att detta skrämmer äldre och deras anhöriga, för ett åldringshem är oftast, hoppas att en dag kunna skriv alltid, ett bra alternativ av boende.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s